Mickelito

2014-11-19
21:53:00

Jag vet, jag suger.

Nu är det så att jag suger ganska hårt atm. (At the moment.) Borde ha svarat på sms och samtal en lång tid. Men i min hjärna vet jag vad jag ska och borde svar. Har lite svårt att formulera det rätt utanför huvudet bara. Men antar att du är en av dom som läser och det jag kan säga här är la att du kommer få som du vill ha det iaf. Sen resten får man la ta på telefon antar jag. 

Men, kan tänka mig hur det pratas om mig nu, som innan. Hur jag inte bryr mig. Aldrig brytt mig, för jag inte gjort dittan och dattan. Men jag bara ÄLSKAR hur alla som har... Ja hur ska man säga detta så att det inte misstolkas ? Tror inte att det går. Men misstolka mig rätt då i så fall. Känner att alla som klagar och vet hur man ska göra. Både dom som klagat på mig och Mirandas mamma, INGEN av dom har ett barn som inte är "Normalt" 

Mestadels av er vet ett skit om hur det känts att fått ett barn som du blivit sagt till att hon/han kommer aldrig bli mer än en grönsak som bäst. Sen se ditt barn göra massa framsteg och få upp så jävla mycket hopp. Sen få det stampat ner igen och bli tillsagd att hon/Han kommer aldrig kunna svälja tex, Man får leva med hjärtat i halsgropen hela jävla tiden, för att det sätts slem i halsen och barnet ens håller på att kvävas- Därav är Mirandas mamma JÄVLIGT stark. (Kanske inte alltid gillar henne, men hon är starkare än mig iaf) Trots att vi inte alltid kommer överens, så kan jag inte ta det ifrån henne. Hon har vart jävligt duktig. 

Folk får la säga vad dom vill om mig, (Bryr mig inte riktigt) Men klart att det känns och även om man bestämt sig för att inte ta åt sig så är det alltid en del som glider in mellan sprickorna i rustningen. 

Men för min dotters bästa så är detta beslut bäst just nu, i det hela långa så kommer det inte alltid vara som det är just nu. 

Men det jag ville komma fram till. Alla ni som vet hur man ska göra och har alla svar... Prova byt situation en gång. Fyfan, patetiska människor. Ni som snackar mest vet knappt vad smärta är. Inte bara om barn, men om själva livet också. Kom igen när ni gått mina/våra skor. 

När du tagit dig igenom det jag gjort innan mitt barn kom, kom och prata med mig sen om du är vid liv. För du skulle säkert ha tagit ditt liv vid det laget. Sen finns det inga jävla tvivel om hur jag känner för min dotter, skulle offra mig själv och alla i mitt liv för att hon skulle få leva och allra helst för en chans på ett liv som ditt och mitt som vi alla tar för givet, mitt liv för att hon ska få känna EN dag där hon kan röra sig som hon ska. EN dag där hon kan svälja, prata, äta. Kunna göra ALLT som vi tar för givet ! 

pCe ! 

Som ni alla vet kommer det en låt :) Har inte glömt det ni gillar mest med mina inlägg ;)