Mickelito

Tror det blir lite mer skrivande om mig och mina tankar runt mig själv, än vad det brukar vara. 
 

Tror att jag mitt i allt detta drama överallt glömt bort mig själv lite grann. Tycker egentligen inte om att skriva om hur jag känner och tycker om saker och ting. Det jobbigaste i hela allt detta är nog att dom två personer som jag alltid prata med just allt om, dom två finns inte längre. Eller ah finns gör dom la. Men inte kroppsligt längre, pratar la med familjen och resten om så gott som allt. Men nästan aldrig om mig. Kommer det sig att jag pratar om mig, så är ganska mycket fejkat om hur jag mår och hur det går osv. 

Varför ? Ja, varför ? Det kan jag inte riktigt svara på, Kanske att jag inte tycker om att bli tyckt synd om, eller att jag inte tycker om allt för mycket uppmärksamhet, eller för att jag tycker att det borde märkas av sig självt ? 

Jag vet faktiskt inte. Men det är något jag gör, sen blir jag som jag blir. Folk undrar vad det är med mig, ångesten kommer igen och jag beter mig som en helt annan person och jag gör folk runt i kring mig olyckliga just för att jag själv är olycklig men inte berättar det. Haha, roligt är sinnet, hur det kan trolla med en. 

Just nu är jag skiiit nervös över svaren som kommer ges om Mirandas MR på Torsdag. Ska bli skönt att få lite svar, men fortfarande sjukt nervöst. För vem vill höra att det är något fel på ens barn ? Jag vet att jag inte vill det. Men jag vet också att det är mycket möjligt att det blir det jag får höra...