Mickelito

Var ett tag sen jag bloggade nu, har vart mycket med både det ena och det andra. Känslor som gått upp och ner... Men just nu känns det som att saker och ting börjar gå åt det bättre :) Både med kärlek och föräldraskap, så att ingen missuppfattar. Nej det är inte mamman till barnet kärleken handlar om, det är en helt annan tjej, vid namn Helena. Hon kom som ern gudasänd ovh räddade mig ur en otrolig svacka och gav mig en massa ny energi ! 

Sen känns det äntligen bra med Mirandas mamma, har lärt mig att skita i allt och alla som pratar illa, för till att börja med så har INGEN av dom vart med om det jag vart med om. Ingen av dom har fått höra att deras barn (Om dom ens har ett.) kanske inte överlever första veckan. Eller att barnet inte kommer fatta ett skit. Jag var tvungen att vara stark på sjukhuset för Miranda och hennes mor, antar att det kan vara därför jag svikit lite nu utanför sjukhusets väggar. Att det var min "Tur" att bryta ihop, men det får jag inte göra, för då kan Miranda få en "Riktig" pappa.

För jag har ju inte vart en riktig pappa då enligt dom, dom vakat över min dotter när jag levde med henne, jag vakade och matade henne alla nätter förutom två....

Men vill folk prata så prata gärna. Patetiska äckel, ko0m igen när du sitter i samma sits bara för en vecka..

Dom som pratar illa vet jag skulle inte ens klara en vecka där vi var tvungna att klara TVÅ MÅNADER....

Sen vill jag avsluta med ett stort jävla tack till Gisela och Helena, dagens låt blir tillägnad Er ! <3